Så har då journalisterna avsatt den första ministern från regeringen Reinfeldt. Vet inte om det är bra eller dåligt, men det blev väl oundvikligt efter hur veckan utvecklade sig, och förmodligen i förlängningen bra för regeringen.Men jättetrist för Markus, som fick värsta tänkbara start efter karriärklivet. Hoppas att han kan se det som en extremt lärorik erfarenhet, med lite distans.
För övrigt har Gudrun Schyman skrivit en tänkvärd debattartikel om varför det alltid tycks vara kvinnliga ministrar som drabbas av drevet.
7 kommentarer:
Nja, Pontus håller inte riktigt med dig. Det är inte journalister som har avsatt Borelius - det är hon själv. Att hon sedan anger hård mediebevakning om orsak till att hon inte kan sitta kvar, snarare än att förtroendet för henne har blivit skadat - ja, det till hör väl yrkesrollen.
Det skulle vara kul att höra från Markus, kanske när allt lugnat sig, om hur det sett ut inifrån. Skulle man ha kunnat lösa detta på annat sätt? Vad blir lärdomen.
Hoppas för övrigt att Markus får en ny minister att pyssla om.
I say Markus for handelsminister!
Tack Stina. Jag tror inte riktigt jag skulle klara granskningen heller. Även om jag betalar TV-licens.
Två frågor tycker jag är intressanta att diskutera. Dels vilka krav vi journalister ställer på våra politiker vad det gäller fläckfritt förflutet. Dels vad vi utsätter dem och deras familjer för genom en närgången och utlämnande bevakning.
Det har varit många journalistiska övertramp under den gångna veckan. Rykten och felaktigheter har publicerats och enskilda journmalister har klampat in i bostaden utan lov.
Alla människor, även politiker, har rätt att tacka nej till intervjuer. Även om man är gift med, eller barn till, en politiker har man rätt till ett privatliv och kunna röra sig i sin bostad utan att bli trakaserad av journalister.
Och. Kan vi kräva att människor har levt ett oklanderligt liv för att kunna ha politiska uppdrag. Och vilka brott är okej för en minister att ha begått. Stöld, knark, fortkörning, laglig skatteplanering, TV-licensskolk eller äppelpallning? Var går gränsen för vad som kan tollereras.
Äppelpallning är OK, om man:
1. Inte tar mer än man behöver.
2. Inte tar från dem som har lite.
3. Inte tar från dem man känner.
I say Markus for kulturminister.
Vad som är okej eller inte har en del att göra vad man har för uppdrag tycker jag.
Är man kulturminister och ytterst ansvarig för publikservice, så är det direkt olämpligt att man under större delen av sitt vuxna liv aktivt arbetat emot publikservice. Att man dessutom inte har vett nog att erkänna detta, utan som Stegö, påstå att det är slarv att man inte betalt TV licens på 15 år.
Skulle Stegö begått något annat brott som inte har med hennes yrkes roll att göra, exvis rökt hash, kört för fort eller något annat, så tror jag inte att man hade gjort så stor grej av det.
Det samma med hanelsministern, att systematiskt försöka undgå att betala skatt, och misssköta sina privata bolag, gör att hon var olämplig som handelsminister. Den svarta arbetskraften tror jag hon hade kommit undan med om hon inte försökt skylla på att hon inte hade råd.
De övertramp som begåtts mot ministrarnas privat liv, hoppas jag att de flesta journalister tar avstånd ifrån.
Var ifrånkommer föresten alla journalister som försöker intervjua oskylldiga barn, och går in i folks hus utan att fråga? Någon som kan svara på det?
Säg gärna vad ni tycker om ovanstående tankar.
Och Markus, vad händer med dig?
Och Anders, du glömde en äppelknyckar punkt: Man får inte skada trädet som man knycker äpplen ifrån. Det är många som bara rycker i grenarna så att de går av.
Men nu har det väl ändå gått för långt! Först Borelius, sen Stegö, och nu... Lennaard!
Ja, ni hörde rätt. Ken Lennaard, känd från tv-serien Riket och divesre pokerturneringar avgår som ordförande för Svenska pokerförbundet.
"jag har många fiender där ute, folk som vill mig illa" säger han till Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/vss/poker/story/0,2789,910006,00.html
Det är definitivt intressant att diskutera hur klanderfria och omänskliga våra folkvalda ska vara för att kunna representera oss småfifflande och inte alltid så laglydiga medborgare. Generellt tycker jag att en lagstiftande lagbrytare känns mer korrupt än en vanlig lagbrytare.
Jag har väldigt svårt att förstå hur en regering som gått till val med löfte om att göra det svårare för folk som fuskar, ska kunna få något förtroende för sin politik och sin påstådda vilja när de själva erkänner sig som fuskare.
En lagstiftare som inte själv ställer sig bakom de lagar som fattas?
Sedan finns det ju grader. Och alla en felsteg bör inte kasta skugga över någon i all evighet.
Men när det finns en systematik i "felstegen" och det bara ges väldigt, väldigt dåliga förklaringar, då har jag svårt att se hur jag ska kunna lita på den personen när den befinner sig i en maktposition.
Så vitt jag förstår Borg-historien just nu till exempel, tycker jag nog att han gott kan sitta kvar. Som jag förstår - mest en administrativ fadäs som inte lurat staten på några pengar.
Det jag tycker är mer anmärkningsvärt är att han inte sagt något till Reinfeldt. Det verkar vara ett generalfel.
Skicka en kommentar