Bloggen tycks för tillfället föra en allt mer undanskymd tillvaro i våra liv. För att pigga upp den och påminna om den tid som flytt har jag sammanställt lite statistik i dess ära
Flitigaste inläggsskrivarna, baserat på det senaste året:
Markus vinner klart med 40 inlägg, inte särskilt tätt följd av
Caspar på 25 och
Lina på 23
Inlägg med flest kommentarer:
"christer himmelfärd”, av mig själv, med 24 kommentarer. Följt av
”Fack or not” av Rebecka och
”Enter the dalkarl” av Anders, med 21 var, och
”Här är lilla Stella Dickson…” av Daniel med 19.
Bloggare med flest okommenterade inlägg:
Caspar: 9 st,
Lina: 8 st, och en tredjeplats till
Pontus och Markus med 7 var
Bloggare med flest kommentarer i snitt, baserat på senaste året:
Daniel vinner överlägset eftersom hans enda inlägg fick 19 kommentarer, vilket då ger 19 i snitt.
Rebecka kommer tvåa, också tack vare sin låga inläggsfrekvens men extremt höga kommenteringshalt, vilket ger 13 kommentarer i snitt.
Därefter kommer Ludvig med sitt enda inlägg "Hej!" som handlar om Karla. Det ger ett snitt på 12 kommentarer. Uppmärksamma läsare noterar att det alltså lönar sig att blogga om sina nya barn.
Jag tar fjärdeplatsen tack vare Christer med 8,3. Därefter följer
Anton med 8,2,
Linda med 7,3 och
Tomas med 6,0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hmm, att kommentera eller inte kommentera någons inlägg förändras i ett slag från viljan att risa/rosa/likgiltiga någons tankar och förslag till att enbart handla om siffror och statistik. Flest och mest, men knappast bäst, vinner.
Å andra sidan, med statistik är det som väl med 70-talet, alla kan få vinna.
Men go bloggen I say!
För intresserade och ointresserade: Min facebookstatistik är noll, på alla mätbara vis.
Nej nej, statistiken är ju bara en krydda i bloggtillvaron. Om det vore en tävling skulle ju folk bara börja kommentera sina egna inlägg hela tiden.
och vad vore det för vits med det?
Och bloggaren med minst att göra om dagarna är... :)
Men jag är imponerad över att bloggen trots allt fortfarande lever, efter ett och ett halvt år.
Nu ska jag ut och sno nåns unge, så jag kan plåta och blogga och ro hem en massa kommentarer. Fan, jag tror jag ska sikta in mig på ett tvillingpar... då måste jag vinna!
Nej, Tomas, du har flera Facebook-träffar, du är t.ex. med på ett flertal fotografier.
Med facebook är det som med 70-talet: Alla SKA vara med.
Martin Jönsson i SvD:
"Communitymarknaden för vuxna – och framför allt dess kommersiella potential – har viftats bort med samma uppblåsta självsäkerhet av mediejättarna som när talangscouten Dick Rowe på skivbolaget Decca 1962 sade nej till The Beatles med motiveringen att 'gitarrbanden är på väg ut'. De har anledning att ångra det idag."
Precis, kom igen nu Tomas. Ut på Facebook och lek lite nu då. Det gör det dessutom så mycket lättare för mig att rättfärdiga mina förflugna minuter, timmar, på facebook om alla jag känner också är det.
Skicka en kommentar