Alltså, jag vet att en blogg ska handla om aktuella grejer för att vara intressant, men jag har grubblat på det här så länge nu och måste få fråga vad ni tycker. Vad sa egentligen Reinfeldt om sina statsråds svarta hemhjälpar?
Jo, först sa han att han hade fått veta hur det låg till och att han accepterade det för det skedde under en period då de (Stegö Chiló och Borelius) inte alls hade några planer på att bli ministrar och därför inte kunde räkna med att bli hårdgranskade.
Jaha? Jaha? Men grejen är ju att det här visar på något slags moral som man inte vill se hos en minister. Eller alltså... alla vet ju att det EGENTLIGEN handlar om att man inte vill ha en minister som råkar ut för ett drev och att Reinfeldt personligen knappast dömer någon särskilt hårt för att hon eller han anlitar svart arbetskraft. Om man ser det så är ju Reinfeldts inställning helt logisk. Men att han kan säga så rakt ut utan att bli sågad! Det verkar som om hela journalistkåren tänker likadant som Rairai, utan att reflektera över det. Hur kan han annars säga så utan att få ens en följdfråga på det? Förstår ni vad jag menar?
Och sedan, vad sa han när det började hetta till, när Borelius sa att hon inte hade haft råd att betala vitt fast hon hade tjänat miljoner? Jo, då sa han ordagrant så här i Ekot: "Det är ingen bra förklaring. Det tycker inte folk om att höra." Nu kanske ni tycker att jag märker ord, men det uttalandet ligger ju faktiskt helt i linje med det förra - det viktiga är att säga något som folk tycker om att höra.
Om vår statsminister och våra medier har ingått en sådan symbios att ingen ifrågasätter att mediebilden är det viktiga då.. ja vad fan är det fråga om då?
Journalister ska ju ställa kritiska frågor till makthavarna, ifrågasätta till exempel om regeringen är kompetent. Nuförtiden innebär det att de (vi) skulle kunna fråga statsministern: "Är ni tillräckligt mediesmarta för att kunna styra landet? Kan verkligen de här personerna bli statsråd, tror du inte att vi journalister kommer att avsätta dem?"
Nu menar jag naturligtvis inte att allt är journalisternas fel. Jag tycker att det är helt rätt att Borelius får avgå när hon är så arrogant att hon säger att hon inte har råd att lägga lite av sin förmögenhet på skatt för sina anställda. Det jag tycker illa om är att inte heller Reinfeldt egentligen bryr sig om problemet utan bara mediebilden. Och att han inte ifrågasätts för det.
Håller ni med? Alla som tycker något kan väl skriva, så att inte detta också (precis som bönorna nedan) blir en diskussion bara mellan mig och Markus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag håller med dig Caspar! Jag har också funderat på detta. Nu låter jag kanske lite naiv, men jag vill ha ministrar som kan stå upp lite som förebilder. De ska inte ha skattefuskat för två år sedan, även om de inte var aktuella för en ministerpost då.
Och just det har irriterat mig med media i det här sammanhanget också - att så länge Reinfeldt svarar ungefär så som vi förväntar oss att han ska göra, så är det okej.
"Men att han kan säga så rakt ut utan att bli sågad! Det verkar som om hela journalistkåren tänker likadant som Rairai, utan att reflektera över det."
Jag minns inte alla turer hit och dit - men visst fick Reinfeldt följdfrågor när han sa att ministrarna gjort som de gjort eftersom de inte räknat med att bli granskade som ministrar? Tror att du minns fel där Caspar.
Ja visst är det märkligt. Fastän vi redan konstaterat att sport är meningslöst kan jag inte låta bli att göra en koppling till förra veckans kvällstidningsskandal med Sladjan Osmanovic i huvudrollen. SO ondgjorde sig på SVT:s fotbollschat över fotbollsgalans programledares utseenden, och påpekade på serbokroatiska att både Jessica Almenäs och Suzanne Sjögren var för tjocka för hans smak. Oerhört pinsamt för SVT och naturligtvis för Sladjan. JämO går i taket och jag antar att S nu "hänger löst" på SVT. Men än märkligare är hans kommentar när han kommit på att han gjort bort sig:
Expressen 17/11
"Det var ett jättekorkat och jätteolyckligt uttalande, säger han.
- Den här chatten är en väldigt seriös fotbollschatt och det var ett olyckligt snedsteg.
- Jag är jätteledsen om folk känner sig kränkta. Det var ett jättedumt yttrande och förhoppningsvis har jag lärt mig att i fortsättningen ägnar vi oss åt fotboll och inget annat."
(Expressen 17/11)
Och på svt.se:
"Vill passa på att be om ursäkt för att jag var så korkad att säga att en programledare på TV 4 är för tjock för mig. Det var både pinsamt och klantigt. Framförallt eftersom jag förväntar mig av er, att era inlägg skall handla om fotboll. Framöver hoppas jag undvika hjärnsläpp."
Hjärnsläppet bestod alltså i att han avvek från ämnet! Som om han börjat snacka bandy istället typ?
Även här lyser följdfrågorna med sin frånvaro. Varför nöjer man sig?
Och om man nu tabbar sig i intervjuns hetta måste man väl se att det ser knäppt ut när man är färdig med artikeln. Och är man då så lyllo så man jobbar på tidning kan man väl ringa upp och fråga vad fan Rajraj eller Slajslaj egentligen menar?
Att Sladjan är bra på fotboll men dum i huvudet är i och för sig ingen nyhet.
Första gången han visade detta var i Sportspegeln för ett par månader sedan när två VB:n i rad kapsejsade och Peter Jihde tvingades vara spontan och ställa oförberedda frågor till Sladjan. Inslaget innan hade handlat om damfotboll.
Jihde: "Vad tycker du egentligen om damfotboll, Sladjan?"
Sladjan (typ): "Nej, ärligt talat tycker jag att det är rätt tråkigt. Spelet är dåligt, det är inget tempo."
Har också tänkt på det där. Att journalister missar så, om inte öppna mål så i alla fall så stora luckor och brister i vad som egentligen sägs? Så fort den som ställs till svars gör minsta antydning till pudel-pose är journalistiken fullbordad...
Frank försökte göra en grej på det under vinjetten "Det här duger inte!". Tanken var att ställa pressekreterarna mot väggen som inte hade lyckats lära statsråden att komma med bättre undanflykter. (Det var dock kanske lite naivt att tro att det skulle låta sig göras under regeringens första vecka, med tanke på läget.)
Men Anders, visst måste man få tycka att damfotboll är tråkig? Sladjan har ju en tydlig tyckarroll dessutom. Det hade ju varit en annan sak om Jihde hade sagt så. Men man kan ju undra vad Jihde ville ha ut av den frågan.
Jo, visst, Sladjan ska tycka om saker och ting och vara lite edgy. Men här borde han ha hållit käften. Han är ändå SVT:s näst största fotbollsprofil och en och annan fotbollstjej i 11-årsåldern lär se upp till honom och bli besviken.
Det är en sak att dissa Lagerbäck eller italienska mutskandaler, men att såga en hel folkrörelse är lite ... osmidigt. Han hade behövt medieträning helt enkelt. (Eller tio minuter med Borat. Hade nog kunnat leda till en och annan svårbortförklarlig kommentar.)
Jag har lite blodsockerblues och orkade inte riktigt läsa allt, men jag skummade till slutet och håller med Caspar i sak.
"Jag minns inte alla turer hit och dit - men visst fick Reinfeldt följdfrågor när han sa att ministrarna gjort som de gjort eftersom de inte räknat med att bli granskade som ministrar?"
Det kan hända. Jag var utomlands två veckor när det var som hetast och har nog missat mycket. Men i de intervjuer jag hörde/läste slapp han stå till svars. Bra om han fick det senare.
Tack för alla svar :)
Och Markus har inte sagt nåt, kanske order från högre ort? Eller så kanske hans nya intresse för bönor och kött slukar all hans tid.
Skicka en kommentar