Veckan musiktips:Okej, ni har säkert redan hört den. Men om ni mot förmodan missat sjuåriga Frans Jeppsson-Wall (not related...) med den assköna "Who's da man?"så är det på tiden att ni bättrar er. En reggaehyllning till Zlatan. På skånska. Det kan ju bara inte misslyckas.
Är ni samvetslösa lusar så tankar ni ner den på dc, är ni laglydiga tråkmånsar promenixar ni till butiken och köper den.
Ingen kickar fotboll som han / Zlaaaaatan, Zlaaaaaaaaaaatan
Svensken som är vår superman / Zlaaaaatan, Zlaaaaaaaaaaatan
I love you, ich liebe dich / Zlatan Ibrahimovic
Jag säger det igen. Det kan ju bara inte misslyckas.
Tre veckor till vm...
9 kommentarer:
Vad är det med den här Skåne-patriotismen egentligen? Är det bara du, eller är den något generellt med Skåne?
Framför allt är det ju jättesynd om Tomas Ledin. Jag menar, här har han ansträngt sig och gjort en cover på sig själv för att kunna tjäna några millar och bli lika odödlig som Orup, Anders Glenmark och han den tredje som blev brädad av en tjej blev 1994 - och så kommer det en lite skitunge och suger åt sig all uppmärksamhet?! Och han är inte ens svensk!
Lina: skåningar är patriotiska helt enkelt därför att skåne är lite, lite bättre. Bara så.
Eskil: Problemet med Tomas Ledin är inte bara att hans nya låt är gammal. Det är att han är gammal. Och om man då tar och ställer honom bredvid en rockande sjuåring så är han inte bara gammal, utan GAMMAL. Vi snackar PRO-gammal. Vi snackar yoda-gammal. Vi snackar ent-gammal. Nära nog Nils Petter Sundgren-gammal. FETT gammal, med andra ord. Och hur fotbolls-vm är det på en skala?
Skåningarnas skånepatriotism bottnar i en ganska allvarlig identitetskris. De vill helst av allt tillhöra Danmark, men ett sund har skurit av relationen dem emellan. Skåningarna har trots det försökt få kontakt med sina rötter genom att bygga en artificiell navelsträng i form av en lång bro.
Skåne, och skåningarna, tvingas nu att sitta ihop med Sverige och måste därför göra allt de kan för att inte allt för mycket misstagas för att tillhöra detsamma. Och detta görs enklast i form av tonårig upproriskhet mot det som det helst av allt vill klippa av navelsträngen med.
Hela försöket till denna skånepatriotism kan ju för oss utomstående betraktas som rent löjeväckande, men har alltså djupare psykologiska orsaker.
Så innan man avfärdar alla skåningar som dryga, småkorkade och inåtvända patrioter, kan man skänka dem en tanke om deras knepiga dualistiska förhållande till moderlandet Danmark och styvmoderlandet Sverige.
PS. Percy Nilsson försöker att genom turning torso ge skåningar en möjlighet att få se så mycket som möjligt av Danmark, givetvis mot en ansenlig pengapåse i utbyte.
Nu var det ju förstås inte Percy som byggde Torson, det var HSB. Han bara bor där.
Sen vet jag inte om den byggdes för att vi ska kunna se bort till danskarna. Snarare är den en stor och stolt fallos som tydligt visar för omvärlden hur starka och potenta vi skåningar är.
Även Göteborg har ju en höghusfallos. Sen döpte de fallosen till läppstiftet, och vad de vill säga med det vet jag faktiskt inte.
Annars har du säkert rätt i din analys. Att folket känner ilska mot ockupationsmakten är väl inte så konstigt?
I Blekinge åker vi till Skåne på studiebesök och skrattar i mjugg åt er dialekt.
Alltså, jag tänker inte att utge mig för att vara skåning. Men jag måste ändå ställa mig sida vid sida med Ponta i den här frågan. Skåne är på många sätt lite bättre än andra delar av landet. Om man bortser från Brun-skåne.
Ett bevis på Skånes förtäfflighet, eller ska jag säga överlägsenhet, är faktumet att reggae på svenska bara, och då menar jag BARA, låter sig göras på skånska. Jag vet inte vad det är, men Reggae sjungen på alla andra svenska dialekter låter helt enkelt aldrig svängigare, eller hårdare heller för den delen, än old skool dansband. Kanske är det difftongerna, kanske är det den liberala synen på lätta droger eller kanske är det under dog-positionen gentemot resten av landet som gör det.
Lyssna på allt från Peps till (på Bloggen tidigare nämnda) Helt Off och ni kommer att förstå.
För mig kommer allt Sverige utanför Skåne i fortsättningen vara Babylon.
One Love! Eller som vi säger numera - Een kaerrrlek!
För att återgå till ämnet: Låten är ju grym :)
Hade inte hört den, så tack Pontus. (Ni som fortfarande inte har haft glädjen hittar ett smakprov här).
Läste förresten i Metro att han spelar in en video nu.
Vi Göteborgare betraktar skåne lite grann som vår trädgård. Vi åker ner dit ibland för att njuta av skön natur och se på fåglar.
Av det följer att vi betraktar skåningar som våra personliga trädgårdsmästare.
Blekinge är så litet att vi tycker att det är gulligt. Göteborgarna ser Blekinge som vårt dockhus. Ett litet, litet landskap med små gulliga invånare som man kan leka med.
Småland är intressant ur ett rent historiskt perpektiv. Astrid Lindgren, stengärdsgårdar och utvandrare. Men idag känns småland inaktuellt.
Vi ogillar inte Stockholmare, vi tycker synd om dom. Dom förstår helt enkelt inte sitt eget bästa. En stockholmare var faktiskt riktigt trevlig, i mars 1962 på förmiddagen.
Resten är Norrland. Vilt och främmande, med exotiska urinnevånare. Deras charmiga sätt att släpa lite på rösten gör att vi lyssnar på dem och ler. Ibland får vi till och med tårar i ögonen när vi träffar på en Norlänning långt, långt hemifrån. Man liksom tycker synd om dom för att de har kommit på villovägar.
Om ni som läser detta råkar ta illa vid er, så tänk på att ni inte kan bli arga på mig. Jag är ju en go gubbe, en rolig snäll kille med humor, en jovialisk liten gynnare som det inte går att bli arg på. Som Vejron i ottan uttrycker det "En härförare, en titan, en renrasig homosapiens, kort och gott en Göteborgare"
Skicka en kommentar